Sen när jag vaknade så mådde jag inte så bra. Det tog ett tag att inse att jag låg på en filt på golvet hemma i köket igen. Dessutom hade jag kissat på mig. Så skämmigt. Jag var yr också. Och när jag försökte gå så såg jag ut som husse brukar göra på lördagskvällarna. Allting var jättekonstigt. Det kändes konstigt i munnen. Jag fattades tänder. Det var i och för sig skönt för de gamla mjölktänderna var lösa och mest i vägen. Nu var de borta. Kanon. Men jag var yr och det var svårt att gå och sen när jag skulle äta så somnade jag visst med huvudet i matskålen.
Jag var mera trött. När jag vaknade för andra gången på filten började jag ana att någonting var fel... riktigt fel. Det kändes som om det fattades någonting... där nere...
Paniken började sprida sig i kroppen men jag var fortfarande för trött för att orka göra nåt åt det. Senare när jag kvicknat till insåg jag att mina värsta mardrömmar hade besannats. Mina kronjuveler var borta!!!! Varför?
Dessutom var jag kladdig i örat. Och någon hade rakat av mig min päls i rumpan. Snacka om förnedring. Sen när jag vaknat till lite förklarade Husse att jag hade fått en id-tatuering i örat. Det var lite coolt att få en tatuering. Men det väger inte upp det där andra hemska. Usch. Jag mår fortfarande inte så bra. Känner mig hängig och trött, men jag har fått kela en MASSA med Husse nu i eftermiddag och det är mysigt. Det tycker jag att jag är värd.
Här kommer en massa bilder. Man kan klicka på bilderna för att förstpra dom.
Här har jag precis kommit hem från veterinären.
Här har Husse lagt mig på en filt vid elementet. Jag sover fortfarande här.
Här kan man se att jag har färg i örat. Det ska trilla bort sen och då ska det vara en tatuering där bakom.
Jag fick ha lillmusen hos mig när jag sov.
Här börjar jag vakna till för första gången.
Försöker att röra på mig men kroppen vill inte riktigt lyda.
Det är svårt.
Jättesvårt.
Men OJ vad hungrig jag var när jag vaknade. Som om jag hade sovit i flera år.
När jag skulle gå så trillade jag in i saker och sånt hela tiden.
Så jag kom inte så långt.
Då gör vi ett nytt försök...
Tror jag får stanna här och luta mig lite mot bordet om det här ska gå...
Här börjar jag kvickna till lite... nu vill jag kela.
Men det är svårt att hålal ögonen öppna.
Här frågar jag Husse vad det är som har hänt... och han berättar. Därav min förvånade min.
Det går ganska långsamt att ta sig från toa till soffan...
Och så här ser jag ut nu... inte helt på topp än. Men det känns mycket bättre nu.